Lördag. Sov till 12.15 Reto2 kom vid ett. Ut i backen. Efter det kollade vi på OS-hockey. Sverige-Finland. Reto hejade på finnarna. Vi kom överens om att den som hejade på det lag som vann skulle slippa betala pizzan. Det blev 2-2…Reto betalade hela restaurangbesöket ändå! Han tjänar dubbelt så mycket som vi…På discot dansade jag en del med Ch’s lillebror som frågat mig om jag kommer tillbaka nästa vinter. Självklart! Vad ska du göra i sommar då? Hem till Sverige! Skulle vilja pussa på Anton. Får vänta till nästa helg.

Söndag. Jätteblåsigt. 100 km/h på toppen. Inställd kabinlift. Åkte släplift ihop med Slo. Tydligen har han gjort slut med tjejen. Varför det, hon var väl söt? tyckte jag. Jaaa, fint hår, sött ansikte, men kroppen. Hon hade ingen snygg kropp. VA!? sa jag och smällde honom i ryggen. Han bara garvade. Men han tyckte det var kul att dansa dirty med mig, särskilt om det får folk att titta. Han är lite för att visa upp sig. I onsdags hade han haft en annan tjej som åker hem ”imorgon”. Jaha, då syns vi väl nästa år då, hade han sagt. Va, sa hon. Ja, logiskt, sa han…

På väg hem genom byn fick B-CH syn på mig och slänger iväg en snöboll. Jag hann precis hoppa undan. Istället träffade han ett par turister som kom gående. B-Ch skrattade. Jag skrattade. Turisterna skrattade inte…

Undrar om jag håller på och bli beroende av Anton? Kroppsligt. Ätit raclette. Reto2 bytte om till uniform. Jag och Leni skrattade oss nästan fördärvade! Sen skrattade vi ännu mer för vi la ner en BH i hans ryggsäck!!! Killen är en ganska blyg mammas pojke. Vinkat av honom vid kabinbanan.

Torsdag. Jobbat. Vi har fått vykort av Reto2 som skrev #vi syns till helgen”! Även fått vykort av gullego Anton som skrev ”vi syns nästa helg!”. Vad ska de som sett korten tro? Att vi passar in våra träffar så att de inte ­krockar? Vi postade Cattis 18 sidor långa brev…haha, undrar vad hon tycker? Åkt snowboard i två timmar på kvällen. WUNDERBAR! ”Divan” på snowboard heter Andy by the way…

På discot dansade vi massor. Leni hade det lite jobbigt. Reto var full som ett ägg och hon hade inte en chans att undfly honom utan sögs med i dansen virvlar. En kille som stötte på henne såg lite rolig ut. Armar som Karl-Alfred men kropp som en träskgroda. Vi släpade Reto med oss hem. Han var väldigt full och som en sprattelgubbe. Än slank han hit o än slanka han dit…plötsligt stupar han framlänges men tar inte emot sig för att han fryser om händerna. Nyss var det måndag och imorrn är det FREDAG:

Om en vecka kommer Lenis föräldrar och ska bo hos oss i vår minilya. Om 2 veckor kommer PL. 1 vecka kvar tills jag får se Anton. Jag gjorde hål i örat på Anders den tokige dansken. Det var lite läskigt i början, men nu skulle jag kunna gör hur många hål som helst. Kul är det! Först desinficerade vi med alkohol och sen tog vi fram SPRUTAN. Tryckte igenom örat och in i juicekartongen och drog ut nålen. Sen höll vi på och försökte trä igenom örhänget tills vi kom på att nålen var ihålig. Igenom med nålen igen och in med örhänget i nålen och SEN drar man ut nålen, med örhänget i. Det kortar proceduren med ca 29 minuter. Passade på att göra ett hål till i mitt öra också eftersom det var så kul! Sen till discot.

Måndag.

Jobbat. Mitt objektiv kommer om en vecka! Himla kul ska det bli att plåta folk i smyg. På radion hör jag ett par låtar som jag tycker om: wicked game (?) och blue hotel. Undrar vem artisten är.

Tisdag. Jobbat.

Onsdag. Fick 20 kr i dricks av en dam jag hjälpt förlänga sitt skidpass till ett bättre och billigare alternativ än hon trodde var möjligt. Efterjobbet hem o städat. Nu är det fint igen! Till discot. Leni tog på sig den rosa luv-t-shirten. Vi tänkte att ”äh, det är väl inga där ikväll ändå”. Jodå, halva orten OCH TH. Hihihi. Leni: näe, jag går hem och byter tröja! För enligt henne var den full med prickar och jätteful. Tokfia. Jag skrattade nästan ihjäl mig. Hon travade hem för att byta tröja. Nån kvart senare är hon tillbaka igen. Fortfarande med samma tröja och ett olycksbådande  uttryck i ansiktet. Jag skrattade ännu mer. SLUTA skratta annars stryper jag dig, sa hon. Undrade varför hon inte bytt tröja eftersom hon ändå varit hemma? Den minen hade kunnat ta kål på en noshörning av den tyngre sorten. Saken var den att jag råkade ha hemnyckeln i min ficka.  1 gång av hundra…otroligt! Leni var sur som en pissmyra sen för TH gick hem rätt upp och ner och hon hann aldrig ta mod till sig o prata med honom.

Jag funderar över Anton. Ska jag? Ska jag inte? Jag vill inte bara vara vem som helst för honom. Ett köttstycke. Om jag inte betyder nåt för honom…betyder han egentligen nåt för mig? Lite i alla fall. Saknar honom. Han är allt lite abstinensframkallande. Pussbehov? Jag tänker ju på honom. Det tar sig! I lördags hade han märkt hur jag ryckte till när jag fick syn på honom. Jag skulle vilja att han berättade hur han har upplevt allt detta. Varför, hur, när och vad han känner. Vad han tyckte innan allt detta hände. Vad han tänkte. Kanske inte nåt…han är himla söt när han smilar.

Varför har jag blivit rädd för Slo? Vill inte så gärna dansa dirty med honom längre. Han spelar över lite. ”Å ska du lämna mig ensam här? Det blir tråkigt utan dig!” En hand på häcken och kroppen pressad mot mig…HRM. Jag VET att det bara är på skämt. Men jag antar att jag inte tål hur mycket som helst av den varan. Samtidigt kan jag inte låta bli att uppmuntra honom. Snacka om kluven!

Söndag.

Trrrrött. Vaknat o upptäckt att Leni kommit hem. Hon dök tydligen upp vid 5 halv 6. Fint väder. Sjutusenfemhundra hemska turister förbi i liften idag. Några trevlig åxå. Anton kom förbi och lunchade ihop med mig. Jag ville betala men HADE GLÖMT PENGARNA I RYGGSÄCKEN. Jag skäms. Han fick betala alltihop. Suck. Han som knappt tjänar nå pengar som fattig soldat. Skilts åt efter lunchen. 1 puss. 1 kyss. Mums. Efter jobbet tog vi en skidtur ner i dalen genom skogen. Jättesvårt att bromsa. Skidorna bara fortsätter. Som att åka på räls med ett lok bakom som skjuter på. Trillat flera gånger. Lyckades parkera i en omkullfallen gran vid sidan av stigen. Armar och ben åt alla håll. Kom inte loss. Fick kämpa ett tag. Det var väldigt mysigt men kämpigt för benen. Vi kände inte riktigt igen från förra gången, men då hade vi heller inte följt vägen. Kom äntligen fram till dalbyn och tittar på skylten. Fel by. Vår by ligger 30 min till fots åt andra hållet. Säkert längre tid med pjäxor…Travade iväg. Kommer dit vägen svänger åt andra hållet. Leni ville fortsätta llängs vägen, men det ville inte jag för det fanns nämligen en stig MED snö som fortsatte åt rätt håll. Genast sa min instinkt att denna vägen skall vi följa. Leni litar inte riktigt på mina positiva övertygelser. ”Lovade” att bära hennes skidor om vi skulle bli tvungna att gå tillbaka. Finns det några djur här? undrade Leni. Tja, björnar, rävar, apor, taxar kanske. Finns det BJÖRNAR? Om det finns så….får vi väl….åka…FORT. Vi kom till slutet av vägen. Snön slutade som en kil alldeles intill en bergvägg. Jag promsade preXis innan snön tog slut. Pjuxen skrapade mot bergväggen och skidorna stod i kors…Lyckligt framkomna med nymånens vägledning smaskade vi i oss varsitt litet ostsnitt. Och blev proppmätta. Med lök. Vi var klara när Anton kom ner till kabinbanan. Timing! Tog kort på honom i uniformen men han vägrade ta på sig baskern…tråkmåns. Fick en hejdåkyss av ”min” soldat. Leni tyckte att han ”vevade” bra…det har jag sagt förut: att jag tycker att han ser ut att PUSSAS SÅ GOTT och det stämmer! Hejdå Plankton. Nu får jag inte se honom på två veckor. How sad. Jaja. Efter det gick vi hem till Th’s kompis för att reda ut vad som hänt igår. Leni hade nämligen inte varit hos Damman till halv 6, utan gått hem till Th’s kompis o suttit o pratat och lekt med hans nya kattunge, galen i djur som hon är. Det hade bara varit de två där så nu var de tvungna att komma överens om nån annan officiell version. Hur många hade de varit 3-4-5 st? vid 21.30 staplade vi hemåt, aströtta. Leni full (med förhoppning om att få en skymt av Th). Jag var så trött att jag hade kunnat lägga mig ner och sova i en snödriva. Utan problem. Leni somnade på extrasängen. Jag frågade: ska vi gå o lägga oss? Ja, gud så skönt svarade hon och sov vidareJ

Lördag:

Stressig dag på jobbet. Reto2 ringt. Kommer den 14:e. Anton får troligen inte ledigt då. Han måste gå vakt. Dessa har nästan samma befogenheter som en snut. Måste einfach säga HALT 3 gånger innan de skjuter. En överste hade vägrat stanna en gång. Han fick sina 3 varningar och en salva i benet. Översten blev fälld för att ha gjort fel och fick sitta i fängelse…Militärerna i Schweiz har det rätt så hårt. De måste ha uniformen perfekt knäppt och allt. När de åker hem på permis måste de ha uniformen på sig. (a dead skunk in the middle of the road, sjunger de på radion just nu). Det finns nån typ av militärkontrollanter på tågstationerna överallt som kontrollerar om rekryterna följer klädföreskrifterna. Har de bara missat en knapp kan de få spendera helgen i häktet istället för hemma. Sen plötsligt hände allt på en gång. På jobbet alltså. Datorn la av. Telefonen ringer. ANTON kommer (jag studsade till), Ch går förbi och är lika söt som vanligt och stannar och pratar lite. Anton frågade om jag vill komma hem till honom och hälsa på efter jobbet. Hemskt gärna. Hjärtat bankade och smilbanden fastnade i nåt krampliknande nästan bakom öronen. I förvirringen lyckades jag totalkvadda en bläckpenna. Den bara gick sönder. Ingen koordination, ingen kontroll, ingen styrsel, så kommer Ch på detta. En människa pallar inte för vad som helst. Ibland blir det helt enkelt för mycket bara. Min barndomsväninna ringde mitt upp i alltihopa också. Skoj! Faster ringde åxå! Efter jobbet gick jag hem till Anton. Mysigt hus innehållande 1 stycke mysig pöjk. Puss o kram o gosegos. Lyckades slå huvudet i hans sängbord. BULA! Fniss. Badade badkar. Genomskönt! Någon gång under tiden hade någon varit in i huset och hämtat hockeygrejer. Tja, troligen CH (gulp). 3,5 timmars mys! Fick en puss utanför hans jobb sen. (I kanten har jag noterat att Zähigkeit = uthållighet. Nytt ord). Spenderade kvällen på discot med diverse svartsjukedramer. Ett där jag stod bredvid Slo och dansade och hans flickvän försökte mörda mig med blickar. Ett annat där Ch’s bror tittade surt på mig och Anton när vi dansade tryckare. Jaja. Jag och Antonplankton gick hem till oss vid 01 tiden. Sen är det nåt överstruket i dagboken med kommentaren: HU så det låter, det tar vi bort. Censur. Masserat hela gosingen. Han har en härlig kropp. Muskler. Greppvänlig. Speciellt ryggen. Och häcken och benen och armarna. Fiiiiin. Han gick vid 03. Jag somnade som en stock.