Onsdag. Jobbat. Fint väder. Kallt. Fryser. Förbannade arroganta turister. Varit irriterad och på dåligt humör halva dan. Hem. Lagat blomkålspaj. Stackars hostLeni diskat…igen…SVERIGE HAR FÅTT ETT OS-GULD!!  Pernilla Wiberg i (stor?)slalom!!! Bravo Pillan! I kvartsfinalen i ishockeyn förlorade Sverige mot Tjecko med 3-1. Buhuuu. Gjorde oss i ordning. Provade den nya ägglikören. Smakar som sockerkakssmet och brännvin. Den förra var godare. Så slumrade vi en kvart för att sedan gå till discot. Slo pratade lite med oss. Leni tyckte att han är himla söt. I ansiktet är han det i alla fall. Men häcken…Nä, han blir då inget intresse (logiskt!), dessutom är han alldeles för oupptagen. Man ska vara grym mot de grymma. Hem efter en kvart. Fes bränt gummi. Ingen Ch på discot som kunde bjuda på öl. Det var ju faktiskt för hans skull som vi gick dit (?).

Torsdag. Vackert väder! Lenis föräldrar, hädanefter refererade till som parenteserna, dvs (), kommer idag. Anton om 2 dagar. PL om 8. Ch fyller år om 7. Det är mycket med det där. Varit hur irriterad på jobbet som helst. En tanta fick fel på sitt kort så jag tryckte upp åt henne (”freigab”) så hon skulle komma igenom. Vi har fått tillsägelse från chefen om att inte ha för många fritryckningar. Men då drog hennes gubbe i snurrkorset utan att hon gick igenom. Vänta 10 minuter eller klättra tyckte jag. Hon gick till nästa fålla, samma visa, samma fel på kortet. Dum som ett får (förlåt mig fårsläktet) stod hon där. Vänta eller klättra sa lilla elaka jag och små moln med blixtar började samlas över mitt huvud och horn började växa ut vid tinningarna. Guben blev visst sur och sa åt mig att sluta med teatern och släppa igenom fåret. (Det naturliga när man har ett kort som det är fel på är att man kommer till kassan och ber om hjälp att ta reda på vad det är för fel och inte försöka tvinga sig till gratis liftåkning.) men då lär hon sig inget till nästa gång, tyckte jag och trummade lite lätt med fingrarna på freigabe-knapparna. Hoppsan, fåret fick grönt ljus och travade in i fållan till resten av hjorden. Gumsen…förlåt, GUBEN sa: vill NI försöka uppfostra oss (?). Jag tog av mig solbrillorna  och spände mina för tillfället rödgula ögon i honom och sa TYVÄRR JAG FÖRSTÅR IKKE. Då tog han det på högtyska som man förklarar för ett litet barn (…) och sa: Förstår NI (observera hövligheten hrm…) inte högtyska. Jodå, och svenska even better tyckte jag. Jag förklarade att jag inte fick släppa igenom hans fru för felkoden visade på att kortet precis hade använts, vilket kan betyda att nån annan har använt det. Ge mig ert namn, sa den tydligen högt förolämpade gums…guben (också med blivande blodsprängda ögon, undrar om det beror på skillnaden i lufttrycket??). VAFFÖRDÄ? Undrade jag med glorian snurrande över bulakepan, långsamt tuggande på mitt nyss intagna stimorol. SÅ JAG KAN SKICKA EN REKLAMATION TILL DIREKTIONEN. Knappast. Om NI ger mig ERT namn så kan jag göra dito. Visst tyckte han. 2-1. Men då kom en kund på andra sidan som jag tyckte behövde ALL min uppmärksamhet så guben försvann morrande därifrån. Patt! Han dök ej upp på resten av dan. Schack matt! Ner på byn, träffat Leni som ville att vi skulle ”hämta ut pengar”…Ska du ta ut? frågade jag. Näe, men du ska ju! Men mitt objektiv har jü inte kommit. Dessutom var ju inte ”Jossen”, Lenis bankspaningsobjekt, där så det var väl ingen större idé. Hem och bytt om till skidkläder. Nattskid. Åkt SKIDOR!!! Kul!! Slo och Damman där och stilat som vanligt. Lenis () kom med 20.45-linbanan Precis den tidigaste de kunde komma med. Tur. Släpat hem deras väskor med en räddningssläde. Hjärtligt välkomna ska de va’! Bäddat till dem i våra sängar. Jag sover i gästsängen och Leni på madrass på golvet. Damman börjar glida ur ramarna. Vill tydligen ha ett uppehåll? Knäppis, nu när Leni börjar tycka om honom.

Måndag. Snöväder och blåst. Jag fick ledigt efter lunch. Till Büro och fått en extra nyckel (!) och ett nytt Personalausweis. Tog tåget till stan och shoppade lite: pennor, ägglikör, tandkräm och kassettband. Hittade INGEN dagbok. Måste snart ha en ny. Gick in på affären där jag hade beställt objektivet. Inte hade någon beställt något objektiv där inte. Hur lång tid tar det om jag gör en ny beställning? 1 vecka…För samma pris som när jag beställde det första gången? Näe, 400 kr dyrare. Alltså, TACK och ADJÖ!!! Gick istället till en annan liten fotoaffär. Han som äger den är mycket trevligare och personligare, har ingen affärskedja utan försöker klara sig med sin mindre kundkrets. Priset är samma, men jag kommer få objektivet om max ett par dagar och en film på köpet! Såg Ch när han gick in på jobbet. YES (vad bryr jag mig för?)! Tillbaka hemma igen bjöd Anders mig o Leni på chili och ris. Mums! Tittade på OS-hockeyn. Sverige – USA. In i 3:e perioden ledde USA med 3-0. 20 sekunder före slutsignalen kvitterade Sverige 3-3. Gissa om vi skrek! Kul! Somnat. Leni hostar hemskt stackarn…

Tisdag. Jobbat. Svinkallt (ca -3­). Slo hade på sig en mössa med tofs och såg ASKUL ut. Jag skrattade MYCKET, men sa att han såg söt ut i den i alla fall och skrattade ännu mer. Ovant att se macho-Slo i nåt sånt! Reto ringde…fnissade åt BH:n.  Han hade packat ur väskan och fått fram den…kompisarna frågade vad han hade gjort i helgen. Hälsat på hos två svenskor…haha. På kvällen var vi ut och promenerade med Anders. Förbi Eisbahn. Ingen hockyträning. Besvikelse. Gick skogspromenaden. Fullmåne. Träden är överfulla med snö. Som att promenera omkring i en saga. Narnia. URVACKERT, djupt, fridfullt, hemligt på något vis. Gick omkring i detta månskensbelysta snölandskap i över 1 timme. Kom ut vid bortesta skidliften. Jag hade släpat med madrassen och Leni sin bräda och så åkte vi ner med det. Anders den fegisen hoppade av när det gick lite utför. Leni gick in men jag och Anders fortsatte upp i liften som går upp från vårt hus där alla säsongare bor i så kallade ”studios”, små enrummare med kokvrå. Fegisen Anders bromsade alldeles för mycket. Men kul var det. Kom in halv elva. Drack varsin varm choklad med vispgrädde. Anders gick och vi gick o la oss. Slumrade in. Skönt. Helt plötsligt bankar någon på dörren. Jag slits sakta ur min törnrosasömn och tvingas inse det faktum att det står någon maniac utanför vår dörr och vill in…Förb…skit…Vi öppnar inte! BankbankbankryckryckHALLÅÅ! Va f-n. Menförhelskotta sa jag och öppnade dörren. Där står Damman i full ishockeyutrustning kl. 23.30 på tisdagkväll. Kan det vara ett skämt? Kom in sa jag och dök i säng. In kommer han OCH tomtenisse OCH Ch!!! VA?! VA?!! NEJ sa jag och drog täcket över huvudet. Alla tre i ishockeyutrustning. De hade tydligen tränat till kvart i nio och sen gått ut och svirat. På discot bl.a De var i alla fall inte helnyktra (that’s for sure…). HAR NI NÅT ATT BJUDA PÅ? Öl. De drack 7 öl. De sjöng och käftades. Ch var den enda som försökte vara lugn och få de andra att vara lite tysta. Damman och tomtenisse gapade och härjade och spillde öl. Ch däremot var hur gullig och rar som helst. Frågade om han kunde greja vår klockradio. Han tittade på kontakten med stora ögon och sa; är NI brutala eller! Skrattat. Han är så PÖT! Att HAN också kom med!?! Ch har varit i vår studio!!! Damman pussade på Leni (á la överviktig elefant – pust) och tyckte det var gott och ville stanna kvar, men tyckte att Ch var bättre på att kyssas, men att Leni höll på att lära sig. Vill ni sova? Inte nu längre…Ch satt på bordet, de andra två satt på min säng och spillde öl. Jag sa till Leni att hon skulle prova om Ch verkligen kysstes bättre, men han vågade inte. Han är så söt och blyg. Vi försökte få godnattpussar, men vi fick inga. De gick sådär en kvart i ett och lovade att de skulle bjuda oss på nåt på discot nästa gång. Kusse som bor i andra änden av huset dök upp och undrade vad det var för j-dra liv? Himla kul var det. OFATTBART! Sånt händer bara inte. I alla fall inte på vanliga tisdagar. Mmmmmm. Tänk att få en puss av Ch.